Akvaponik – när fisk och växter samarbetar

Att använda fisk i odling är inget nytt. Redan för tusentals år sedan förstod människor sambandet mellan vatten, näring och växtlighet. Ett av de tidigaste exemplen hittar vi hos aztekerna, som utvecklade de så kallade chinampas – flytande trädgårdar av vass, lera och organiskt material där grönsaker, majs och blommor odlades i symbios med livet i vattnet nedanför.

I kanalerna levde fiskar, kräftdjur och vattenfåglar, som inte bara bidrog med näringsrikt slam utan också fungerade som matresurs för befolkningen. Det var ett helt kretsloppsbaserat jordbruk, där varje del av ekosystemet fyllde sin funktion, från mikroorganismer till människa. Resultatet blev ett självförsörjande och högproducerande system som kunde leverera mat året runt.

Än idag finns spår av dessa odlingar kvar runt Mexico City, och flera projekt arbetar för att återställa chinampas och ta vara på den urgamla kunskapen i modern tid. De ses inte bara som historiska lämningar, utan som inspirationskällor för framtidens hållbara livsmedelssystem – där vatten, näring och liv åter får cirkulera i balans.

I moderna system bygger man vidare på samma tankesätt. Här bryts fiskarnas restprodukter ner av bakterier och mikroliv till former av näring som växterna kan ta upp. Det blir ett levande kretslopp där varje del stödjer den andra – fiskarna producerar näring, mikroorganismerna omvandlar den, och växterna renar vattnet som sedan återvänder till fiskarna.

Man kan se det som ett ständigt tillflöde av naturlig växtnäring, ungefär som om hönor gick runt i en köksträdgård och gödslade lite hela tiden. Skillnaden är att allt sker under vattenytan, i ett slutet system där nästan inget går till spillo. Det är samma princip som hos aztekerna, men med modern teknik och kunskap – en uråldrig idé i ny tappning, där naturens egen balans används som modell för hållbar odling.

‍Balans är nyckeln

Grunden i ett akvaponiskt system är balansen mellan tre delar: fiskarna, mikroberna och växterna. Fiskarna producerar avfall som i vattnet omvandlas till ammonium. Mikroorganismerna i biofiltret omvandlar sedan ammoniumtill nitrit och vidare till nitrat – den form av kväve som är minst toxisk och som växterna enkelt kan ta upp.

‍

‍

För att det här ska fungera krävs en miljö där mikroberna trivs. Därför behöver man tänka på både yta och flöde.

Så dimensionerar du ditt system

Biofiltret är hjärtat i systemet. Ju större yta som bakterierna kan kolonisera, desto fler fiskar kan du ha. Lättklinker (LECA) är ett klassiskt material – poröst och fullt av små håligheter där mikroberna frodas. En liter LECA har en aktiv yta på ungefär 300 kvadratmeter, vilket gör den idealisk i småskaliga bäddar.

En enkel tumregel:

• Räkna med 100 gram fisk per kvadratmeter bioytor (BSA).
• För varje kilo fisk behövs 30–40 liter vatten i fisktanken.
• Odlingsbädden bör vara minst lika stor som fisktanken, gärna upp till dubbelt så stor.
• Djupet: 25–30 cm är lagom för att rötterna ska ha både luft och fukt.

Med det förhållandet skapas ett kretslopp där växterna får tillräckligt med näring, vattnet hålls rent och fiskarna mår bra.

‍

Cykla igång systemet

Syftet med att cykla igång systemet är att bygga upp bakteriekulturen som omvandlar ammonium till nitrit och vidare till nitrat. Det gör att fiskarna kan flytta in utan att vattnet blir giftigt.

Under uppstartsfasen ska du inte ha några fiskar i systemet – ammoniaken tillsätts manuellt tills bakteriekulturen etablerats. Det gör du enklast genom att tillsätta en liten mängd ammoniak i vattnet. Ammoniak finns att köpa i byggvaruhandeln.

Du kommer också behöva ett ammonium-testkit, ett nitrit-testkit och ett nitrat-testkit, som går att beställa på nätet eller köpa i välsorterade djuraffärer.

Så gör du

• Tillsätt ammoniak tills du får en halt på 2–4 mg/l.
• Om du kommer upp över 6 mg/l, vänta tills värdet sjunkit tillbaka till 2–4 mg/l innan du tillsätter mer.
• Skriv upp hur mycket som krävdes för att nå nivån, och tillsätt sedan samma mängd varje dag tills du börjar se nitriter i testet.
• När nitriter dyker upp – halvera dosen ammoniak. Det betyder att bakterierna har börjat etablera sig.
• Om nitritnivån går över 5 mg/l, sluta tillsätta ammoniak tills värdet sjunkit till omkring 2 mg/l igen.
• När nitrathalten börjar stiga till 5–10 mg/l, och både ammoniak och nitrit visar 0 mg/l under tre dagar i rad

Hela processen tar vanligtvis 3–6 veckor beroende på temperatur, pH och syresättning.

Bakterierna trivs bäst vid 25–30 °C och god syresättning, så se till att vattnet är syrerikt under hela cyklingen. Nu kan du försiktigt tillsätta fisk, börja gärna med några få individer första veckan så att bakteriekulturen hinner anpassa sig till den nya belastningen.

Lite kemi bakom det hela

Du kanske märker att jag ibland skriver ammoniak och ibland ammonium.
Det är egentligen två sidor av samma mynt.

Ammonium (NH₄⁺) har en positiv laddning, medan ammoniak (NH₃) är oladdad.

Vilken form som dominerar beror på pH-värdet i systemet:

• Vid högre pH finns mer ammoniak (giftigare och kan avgå som gas).
• Vid lägre pH finns mer ammonium (snällare mot fisk och den form som bakterierna använder).

För våra syften är ett något lägre pH bättre – då främjas nitrifikationen, och risken för ammoniakavgång minskar.

Vill du snabba på processen?

Du kan påskynda uppstarten genom att:

• tillsätta lite filtermaterial eller vatten från ett redan igångsatt akvarium,
• syresätta vattnet ordentligt, och
• hålla pH något över 7, vilket gynnar bakteriernas tillväxt.
  ‍

Fiskarnas foder blir växternas energi

Mängden fiskfoder som fiskarna kan äta är det som i slutändan blir gödslet. Som riktmärke kan du räkna med 30 gram fiskfoder per kvadratmeter odlingsyta och dag för växter med hög näringsomsättning. Mindre växter kräver förstås mindre, men proportionen är bra att ha i bakhuvudet: det du matar in är det du senare skördar i grön form. För varje 10 kilo fiskfoder du använder över tid kan du också tillsätta cirka 1 kilo karbonat (t.ex. kalciumkarbonat eller bikarbonat) för att motverka pH-fall och hålla systemet stabilt.

Cirkulation – rörelse ger liv

Vattnet i fisktanken ska passera odlingsbädden minst en gång i timmen. Då får bakterierna ständig tillgång till nytt syre och växterna får en jämn tillförsel av näring. I små system räcker ofta en enkel akvariepump.

När allt fungerar

När systemet väl hittat sin rytm ser man hur naturen tar över:

• Ammoniak: 0 mg/l
• Nitrit: < 5 mg/l
• Nitrat: 30–100 mg/l

Det är då du vet att fiskarna, växterna och mikroberna lever i balans – ett självförsörjande kretslopp som du bara behöver mata och skörda.

Varför akvaponi?

För oss handlar akvaponik inte bara om teknik, utan om att visa hur resurser kan cirkulera i ett levande system.
Vattnet används om och om igen. Växterna växer utan jord, men med hjälp av bakterier – samma små organismer som i naturens egna näringskedjor. Och fiskarna, ja, de blir själva en del av berättelsen om hur vi kan odla med respekt för kretsloppet.

‍