Akvaponik bygger på balansen mellan fisk, bakterier och växter. När systemet fungerar som det ska cirkulerar näringen naturligt, men i praktiken krävs både uppmärksamhet och ibland komplettering för att växter och fiskar ska må optimalt. Är du nu till ämnet och vill läsa introduktionen, klicka här.

Näringen – var kommer den ifrån?

Näringen i ett akvaponiskt system kommer främst från fiskarnas avföring och icke uppäten mat. Den del av fiskfodret som inte används av fisken bryts ner av två huvudsakliga mikrobiella processer:

1. Nitrifikation, där ammonium omvandlas till nitrat, vilket är växttillgängligt kväve.
2. Mineralisering av organiskt material, där heterotrofa bakterier frigör näringsämnen som fosfor (P), kalium (K) och ett brett spektrum av mikronäringsämnen.

Just fosfor och kalium är därför sällan begränsande i akvaponik. Fiskfoder innehåller båda ämnena i tillräcklig mängd, och eftersom fodertillförseln sker kontinuerligt hålls flödet av P och K stabilt över tid.

Men vissa ämnen blir ofta begränsande

Trots att många näringsämnen frigörs naturligt uppstår ofta brist på järn, och i vissa fall även magnesium, särskilt i system med växter med hög förbrukning (t.ex. basilika).

Detta beror på:

• Järn blir svåråtkomligt vid högre pH (vilket vi behöver för fiskarnas och bakteriernas skull). Vid pH runt 7–7,2 fälls järn snabbt ut och blir otillgängligt för växterna.
• Magnesiumhalten varierar beroende på kranvattnets hårdhet. Mjukt vatten → större risk för magnesiumbrist.
• Vissa grödor (t.ex. basilika, tomat, gurka) har betydligt högre Mg-behov än t.ex. bladgrönt som sallat.

Därför behövs ofta tillskott av järn (helst DTPA-kelaterat) och ibland magnesiumsulfat.

Järn och magnesium-kalkylator

När vi tillsätter näringsämnen i en vattentank utgår vi från önskad koncentration av själva jonen (t.ex. Fe eller Mg), uttryckt i mg per liter. Först beräknar vi hur många gram ren jon som behövs baserat på tankens volym. Därefter räknar vi ut hur mycket av produkten som ska användas utifrån hur stor andel av jonen produkten innehåller.

Exempel: För att tillsätta 1 mg järn per liter i en tank på 1 500 liter behövs 1,5 g ren järnjon. Eftersom YaraTera REXOLIN® D12 innehåller 11,6% järn dividerar vi 1,5 g med 0,116, vilket ger ca 12,9 g produkt.

På samma sätt, om vi vill tillsätta 12 mg magnesium per liter:
1 500 × 0,012 = 18 g ren magnesium.
Om vi använder Krista MgS / Epsomsalt med ca 10% Mg, dividerar vi 18 g med 0,10 och får ca 180 g produkt.

Kalkylatorn nedan gör dessa steg automatiskt ,inklusive avrundning och snabbval.

‍

Buffertkapacitet och pH – Alkalinitet

Nitrifikationen sänker pH över tid. För att systemet ska vara stabilt behövs tillräcklig alkalinitet, dvs. buffertkapacitet. Alkalinitet handlar om hur mycket bikarbonat/karbonat som finns i vattnet och som kan motverka pH-fall.

När alkaliniteten sjunker så kommer pH att gå ner vilket medför att biofiltret och fiskarna blir påverkade negativt.

Lösning: tillsätt karbonatkällor:

• Kalciumkarbonat (CaCO₃)
• Kaliumbikarbonat (KHCO₃) - tillför även kalium
• Magnesiumkarbonat (MgCO₃) - tillför även magnesium

En praktisk tumregel:
Ca 1 kg karbonat per 10 kg fiskfoder över tid, justerat efter pH-trend.

Kontinuerlig tillförsel av näring

Till skillnad från hydroponik, där näringslösningen blandas i önskad styrka och sedan cirkuleras, tillförs näringen i akvaponik kontinuerligt i ett lågt och jämnt flöde i takt med att fiskarna äter.

Detta innebär:

• Ingen koncentrerad näringslösning behövs.
• Näringsstyrkan (EC) är lägre än i hydroponik, men växterna växer ändå utmärkt eftersom tillförseln aldrig pausas.

Fytohormoner och mikrobiell symbios

En av de faktorer som särskiljer akvaponik från konventionell hydroponik är den rika mikrobiella miljön i rotzonen.
Flera studier (t.ex. Saha et al. 2016; Rakocy et al. 2012; Goddek et al. 2019) visar att mikroorganismer i akvaponiska system kan producera fytohormoner såsom:

• IAA (auxin) – stimulerar rotbildning och näringsupptag.
• Cytokininer – påverkar celltillväxt och bladutveckling.
• Gibberelliner – stimulerar internodtillväxt och blomning.

Detta innebär att växterna inte enbart försörjs av kemiska näringsämnen, utan även av biologiska signalmolekyler som gör dem bättre på att ta upp och använda näringen effektivt. Eller enklare uttryckt: Akvaponik kan producera mer tillväxt än vad en enkel näringsanalys av EC och NPK skulle antyda. Vilket är anledningen till varför vår EC mätare i akvaponin på Grobruket alltid visar superlåga ledtal.

Praktisk skötsel

Dagligen

• Kontrollera pH och temperatur.
• Titta på fiskarnas beteende – äter de normalt? Tecken på stress?
• Snabb översyn av växterna.

Veckovis

• Rengör filter / skumfångare.
• Skörda och ta bort plantmaterial som ruttnar.
• Avlägsna ansamlade solida partiklar.
• Buffra alkalinitet med lämplig karbonatkälla vid behov.
• Fyll på avdunstat vatten - viktigt!

Månadsvis

• Skicka vattenprov / näringsanalys vid behov.
• Tillsätt järn (DTPA-kelaterat) i små, regelbundna doser.
• Tillsätt magnesiumsulfat vid observerad brist eller lågt Mg-innehåll i tillskottsvattnet.

‍

Referenser

• ‍Rakocy, J.E., Masser, M.P. & Losordo, T.M. (2011). Recirculating Aquaculture Tank Production Systems: Aquaponics—Integrating Fish and Plant Culture. Southern Regional Aquaculture Center, Publication No. 454.
• ‍Goddek, S., Joyce, A., Kotzen, B. & Burnell, G. (red.) (2019). Aquaponics Food Production Systems: Combined Aquaculture and Hydroponic Production Technologies for the Future. Springer Nature.
• ‍Schmautz, Z., Graber, A., Junge, R., Smits, T., Mathis, A. & Baganz, D. (2016). Production of Leafy Greens in a Small-scale Aquaponic System. Acta Horticulturae 1176, 87–94.
• ‍Bhattacharyya, P. & Jha, D. (2012). Plant Growth-Promoting Rhizobacteria (PGPR) and their mechanisms of action. 3 Biotech, 2, 253–270.
• ‍Saha, S., Monroe, A. & Day, M.R. (2016). Growth, Yield, and Quality of Basil Grown in Aquaponic and Hydroponic Systems. Horticulturae, 2(4).