Sammanfattning

För att undvika näringsobalans i hydroponiska system är det bra att byta ut hela lösningen i näringstanken varannan till var tredje månad. Detta nollställer systemet och ger växterna bättre förutsättningar att växa jämnt. Vänta gärna tills växterna har druckit mycket och använd sedan den kvarvarande näringslösningen till exempelvis krukväxter. Fyll därefter på med nytt vatten och tillför Hydromineral med 1,5 kryddmått per liter.

Vetenskapen bakom

Det är lätt att tänka att det går ett sugrör från undersidan av bladen (klyvöppningarna), genom stjälken och ner i rötterna där vattnet kommer in. I stjälken finns ett rörsystem för vatten- och näringstransport (xylem) och ett för sockertransport (floem).

Vatten tas främst upp i rotens yttersta delar, nära rotspetsarna, där det kan röra sig antingen mellan cellerna eller genom cellerna själva. När vattnet passerar genom cellerna sker transporten via aquaporiner – vattenkanaler i cellmembranen som styr hur snabbt vatten kan ta sig vidare.

För att vatten med lösta näringsämnen, till exempel kalcium, ska kunna nå rörsystemet i roten måste det passera den Caspariska strimman – ett underbart namn på ett biologiskt filter. Se den som en dörrvakt som ser till att inget tar sig in okontrollerat. Dörrvakten säkerställer att vatten och näringsämnen passerar via levande celler och hindrar samtidigt en del oönskade ämnen och patogener från att ta sig in.

Väl genom dörren avgör växten, med hjälp av transportproteiner, vilka joner som får fortsätta in i klubben och åka med vattnet upp genom xylemet.

Alla dessa processer kräver energi, i form av syre. Därför kan syretillgången bli begränsande för hur effektivt vatten och näring kan transporteras till växten – särskilt om vattnet är stillastående och varmt, som i en vattenbehållare i ett fönster en solig sommardag.

Aktiv och passiv transport

Vissa ämnen har, väl genom dörrvakten vid den Caspariska strimman, ett mer förspänt läge. De flesta näringsämnen kan tas upp relativt oberoende av transpirationen – tänk hissar som står och väntar. De transporteras aktivt inom växten, en process som kräver energi men som är snabb och effektiv.

Passiva ämnen såsom kalcium och bor saknar egen hiss och måste ta trapporna. De är helt beroende av att följa med vattnet hela vägen upp i växten. Därför uppstår bristsymtom som pistillröta hos tomat och kantbränna i sallat vid sämre transpiration – kalciumet har helt enkelt inte orkat hela vägen upp för trapporna.

Ojämnt upptag

Även om det finns ett tydligt behov hos plantan kan det uppstå förseningar längs vägen. Det bildas köer i transportsystemet: vissa näringsämnen tas upp mer än nödvändigt eftersom de är enkla att ta upp (så kallad lyxkonsumption), medan andra transporteras långsammare inom växten.

Ett tydligt exempel är kalium, som tas upp mycket lätt. Vid höga kaliumhalter kan K⁺ konkurrera ut magnesium (Mg²⁺) om upptagsmekanismerna i roten om kvoterna inte är balanserade. Detta kan leda till att magnesium ansamlas i näringslösningen samtidigt som växten uppvisar magnesiumbrist – inte på grund av brist i tanken, utan på grund av obalans i upptaget.

Samtidigt utsöndrar rötterna kontinuerligt organiska ämnen som kan lägga sig som beläggningar i systemet och bidra till ökad mikrobiell aktivitet och syreförbrukning i näringslösningen.

Näringsämnen rör sig olika snabbt i växten

Alla näringsämnen transporteras inte lika effektivt i växten. Vissa tas upp och omfördelas snabbt, medan andra rör sig långsamt och är mer beroende av transpirationen. Detta är en avgörande anledning till att näringsobalanser byggs upp över tid i hydroponiska system.

Snabbt rörliga ämnen (låg risk för ackumulering):
Dessa ämnen kan relativt lätt omfördelas inom växten vid behov.

• Kväve (N)
• Fosfor (P)
• Kalium (K)
• Magnesium (Mg)

Medelsnabbt rörliga ämnen (kan ackumuleras över tid):
Transporten är mer reglerad och kan bli begränsande vid obalans.

• Svavel (S)
• Järn (Fe)
• Mangan (Mn)
• Zink (Zn)
• Koppar (Cu)

Långsamt rörliga ämnen (hög risk för lokala brister trots god tillgång):
Dessa ämnen följer i hög grad vattenflödet och omfördelas dåligt inom växten.

• Kalcium (Ca)
• Bor (B)

När tillgången på dessa långsamt rörliga ämnen begränsas uppstår typiska bristsymtom, såsom pistillröta hos tomat och kantbränna hos sallat, trots att näringslösningen kan innehålla tillräckliga mängder.

Ackumulering över tid

Parallellt förändras växtens näringsbehov beroende på var i tillväxten den befinner sig. Med tiden kan detta leda till en situation där ledtalet är högt på grund av ackumulerade salter, både växttillgängliga näringsämnen och ämnen som växten inte kan använda, till exempel restjoner från salter och kranvatten. Det finns då mycket näring i systemet, men den är inte längre i balans.

Tillsammans ger detta en komplex bild där näringsupptaget, oavsett hur väl vi formulerar näringslösningen, inte sker exakt enligt plan. Resultatet blir att obalanser byggs upp över tid, och det enda sättet att fullt ut korrigera detta är att tömma näringslösningen och börja om från noll. Det är svårt att ange en exakt tidpunkt, men vi brukar rekommendera att nollställa systemet varannan till var tredje månad.

Byt inte oftare än nödvändigt

Det förekommer råd om att byta näringslösning så ofta som varje eller varannan vecka. Detta gör i regel mer skada än nytta. I ett fungerande hydroponiskt system med balanserad näring, såsom Hydromineral, håller sig pH-värdet inom ett rimligt intervall under lång tid, och ackumulering av salter och restjoner sker betydligt långsammare än så. Täta helbyten stör istället systemets stabilitet, belastar växten med onödiga omställningar och leder till ökad resursförbrukning utan att förbättra tillväxten.

Det är också rimligt att ifrågasätta var rekommendationer om mycket täta helbyten kommer ifrån. I många fall verkar de vara formulerade utifrån förenklade användarråd eller kommersiella incitament snarare än växtfysiologiska behov. Resultatet blir onödigt spill av näringslösning och en högre miljöbelastning, utan att växtens hälsa eller tillväxt gynnas.

Den enda situation där ett tidigare helbyte kan vara motiverat är om näringslösningen blivit felaktigt doserad, till exempel vid överdosering, eller om systemet drabbats av en aktiv patogen såsom rotröta. I dessa fall är bytet en korrigerande åtgärd – inte en del av normal skötsel.

‍