I vårt utvecklingsarbete med torvfria substrat baserade på hampaved har vi gjort några iakttagelser som delvis kom att överraska oss.

Hampaved innehåller både cellulosa och lignin. Cellulosan fungerar som ett relativt snabbt kol för mikroorganismer – ligninet är betydligt mer motsträvigt. Det blev tydligt redan när vi komposterade hampaved med en organisk kvävekälla: med rätt C/N-kvot drog processen i gång direkt, temperaturen steg snabbt och materialet höll sig i en termofil fas under lång tid. Mikroorganismerna hade gott om energi att arbeta med.

Eftersom hampaved är så kolrik binds kväve upp så länge den lättare kolfraktionen finns kvar. Det ville vi undersöka närmare – specifikt hur länge immobiliseringen håller i sig och vad som styr den. I ett pågående försök tillsammans med SLU blandade vi hampaved med grönkompost och olika nivåer av lättillgängligt kväve. Resultatet blev en tydlig gradient kopplad till kvävegivan. Men också något annat.

I flera av krukorna började det växa svamp – en bläcksvampsliknande opportunist som dyker upp när förutsättningarna är de rätta. Och de rätta förutsättningarna hade vi, utan att tänka på det, råkat skapa. Grönkomposten tillförde en aktiv mikrobiell flora som kastade sig över det lättillgängliga kolet. I den fuktiga miljön, tillsammans med kvävet, fick svampsporerna precis vad de behövde för att gro.

Fenomenet uteblev helt när vi använde hampaved som redan förkomposterats innan inblandningen med grönkompost. Då var den snabba kolfraktionen i stort sett förbrukad. Kvar fanns främst ligninet – och det är ett material som den här typen av opportunistiska svampar helt enkelt inte har energi att angripa.

Nu går vi vidare med försök där vi minskar andelen grönkompost och testar hur inert substratet kan göras. Förkompostering fungerar, det vet vi redan. Men att förstå exakt var gränsen går – när biologin slår över, och hur långt man kan komma med enbart mekanisk bearbetning – öppnar för fler användningsområden och bättre kontroll längs hela vägen.

Vi kan inte stoppa biologin. Men vi kan bli bättre på att jobba med den.