Varukorg
Cart Item Title
Name
:
value
4.5€
Varukorgen är tom.
Oops! Something went wrong while submitting the form.

Vad hampaved lär oss om biologi i torvfria substrat

Torvfri odling med hampaved visar hur kol, kväve och mikrobiologi samspelar – ibland oväntat. Biologin går inte att stoppa, men att förstå den ger kontroll.

I vårt utvecklingsarbete med torvfria substrat baserade på hampaved har vi gjort några iakttagelser som delvis kom att överraska oss.

Hampaved innehåller både cellulosa och lignin. Cellulosan fungerar som ett relativt snabbt kol för mikroorganismer – ligninet är betydligt mer motsträvigt. Det blev tydligt redan när vi komposterade hampaved med en organisk kvävekälla: med rätt C/N-kvot drog processen i gång direkt, temperaturen steg snabbt och materialet höll sig i en termofil fas under lång tid. Mikroorganismerna hade gott om energi att arbeta med.

Eftersom hampaved är så kolrik binds kväve upp så länge den lättare kolfraktionen finns kvar. Det ville vi undersöka närmare – specifikt hur länge immobiliseringen håller i sig och vad som styr den. I ett pågående försök tillsammans med SLU blandade vi hampaved med grönkompost och olika nivåer av lättillgängligt kväve. Resultatet blev en tydlig gradient kopplad till kvävegivan. Men också något annat.

I flera av krukorna började det växa svamp – en bläcksvampsliknande opportunist som dyker upp när förutsättningarna är de rätta. Och de rätta förutsättningarna hade vi, utan att tänka på det, råkat skapa. Grönkomposten tillförde en aktiv mikrobiell flora som kastade sig över det lättillgängliga kolet. I den fuktiga miljön, tillsammans med kvävet, fick svampsporerna precis vad de behövde för att gro.

Rätt förutsättningar för svampar.

Fenomenet uteblev helt när vi använde hampaved som redan förkomposterats innan inblandningen med grönkompost. Då var den snabba kolfraktionen i stort sett förbrukad. Kvar fanns främst ligninet – och det är ett material som den här typen av opportunistiska svampar helt enkelt inte har energi att angripa.

Inga svampar med vår förkomposterade hampaved.

Nu går vi vidare med försök där vi minskar andelen grönkompost och testar hur inert substratet kan göras. Förkompostering fungerar, det vet vi redan. Men att förstå exakt var gränsen går – när biologin slår över, och hur långt man kan komma med enbart mekanisk bearbetning – öppnar för fler användningsområden och bättre kontroll längs hela vägen.

Vi kan inte stoppa biologin. Men vi kan bli bättre på att jobba med den.

Vill du lära dig mer?

Pröva vår kurs i hydroponisk odling, i den varvar vi teori med praktik där du får möjlighet att testa att bygga själv, och få svar på alla dina frågor. Kursen hålls flera gånger per år i Alnarp.
Läs mer och boka

Pröva Hydromineral du också!

En hydroponisk näring som är enkel att använda, optimerad i odling och som ger stora skördar varje gång. Vi hjälper dig om du inte lyckas med vår odlingsgaranti.
Läs mer och köp

Redo att planera ert nästa möte?

Skicka en förfrågan via formuläret och läs mer om oss på vår konferenssida. Här hittar du också vanliga frågor och våra kontaktuppgifter om du vill prata vidare.
Tyckte du om innehållet? Dela det med andra.

Vad hampaved lär oss om biologi i torvfria substrat

Torvfri odling med hampaved visar hur kol, kväve och mikrobiologi samspelar – ibland oväntat. Biologin går inte att stoppa, men att förstå den ger kontroll.

I vårt utvecklingsarbete med torvfria substrat baserade på hampaved har vi gjort några iakttagelser som delvis kom att överraska oss.

Hampaved innehåller både cellulosa och lignin. Cellulosan fungerar som ett relativt snabbt kol för mikroorganismer – ligninet är betydligt mer motsträvigt. Det blev tydligt redan när vi komposterade hampaved med en organisk kvävekälla: med rätt C/N-kvot drog processen i gång direkt, temperaturen steg snabbt och materialet höll sig i en termofil fas under lång tid. Mikroorganismerna hade gott om energi att arbeta med.

Eftersom hampaved är så kolrik binds kväve upp så länge den lättare kolfraktionen finns kvar. Det ville vi undersöka närmare – specifikt hur länge immobiliseringen håller i sig och vad som styr den. I ett pågående försök tillsammans med SLU blandade vi hampaved med grönkompost och olika nivåer av lättillgängligt kväve. Resultatet blev en tydlig gradient kopplad till kvävegivan. Men också något annat.

I flera av krukorna började det växa svamp – en bläcksvampsliknande opportunist som dyker upp när förutsättningarna är de rätta. Och de rätta förutsättningarna hade vi, utan att tänka på det, råkat skapa. Grönkomposten tillförde en aktiv mikrobiell flora som kastade sig över det lättillgängliga kolet. I den fuktiga miljön, tillsammans med kvävet, fick svampsporerna precis vad de behövde för att gro.

Rätt förutsättningar för svampar.

Fenomenet uteblev helt när vi använde hampaved som redan förkomposterats innan inblandningen med grönkompost. Då var den snabba kolfraktionen i stort sett förbrukad. Kvar fanns främst ligninet – och det är ett material som den här typen av opportunistiska svampar helt enkelt inte har energi att angripa.

Inga svampar med vår förkomposterade hampaved.

Nu går vi vidare med försök där vi minskar andelen grönkompost och testar hur inert substratet kan göras. Förkompostering fungerar, det vet vi redan. Men att förstå exakt var gränsen går – när biologin slår över, och hur långt man kan komma med enbart mekanisk bearbetning – öppnar för fler användningsområden och bättre kontroll längs hela vägen.

Vi kan inte stoppa biologin. Men vi kan bli bättre på att jobba med den.

Tyckte du om innehållet? Dela det med andra.
x
Prenumerera på vår nyhetsbrev.

Relaterade artiklar

Artiklar på samma ämne eller kategori.

No items found.